Efter att ha blivit mycket varmt välkomnade av värdfamiljen på Norrigården avnjuter vi tillsammans en mycket god två-rätters middag.
Efter det lastar vi in vår packning i bilen och ger oss av mot gömslet, spända och förväntansfulla.
Vi åker längs en grusväg mot en vall i ca1 mil, där tar vi av in mot en mindre väg och kör ytterligare några hundra meter. Bilarna parkeras och vi går rätt upp i skogen den sista biten mot gömslet. Det är bara ca: 400 meter men ändå känns det som om vi vore ute i ödemarken. Här hörs inga andra ljud än skogens egna och spänningen är nu så hög att vi nästan kan ta på den. Värden visar oss runt inne i gömslet och sjunker sedan ner framför ett av fönstren och viskar:
Jag tror att det varit björn här alldeles nyss. Jag känner det i luften…
Om spänningen var hög förut blir den efter den kommentaren nästan obeskrivlig.
Hasse beger sig sedan därifrån och vi är lämnade ensamma.
Vi besöker utedasset och fixar till oss lite kaffe och sjunker sedan ner i fällstolarna på varsin renfäll. Och njuter. Just det här ögonblicket är så laddat av känslor. Utsikten från där vi sitter denna kyliga sommarkväll och spanar ut i skogen mot en öppen plats är som tagen ur en vacker saga. Förväntan ligger i luften, vi är spända men samtidigt avkopplade. Regnet smattrar på utanför, gömslet är jättemysigt och kaffet är varmt och gott.
Vi är övertygade om att det kommer ta många timmar än innan/om en björn ger sig tillkänna och trygga i den vetskapen slår vi oss ner på golvet för ett parti Yatzy. Vi hinner inte spela länge förrän min man plötsligt nästan flyger upp från golvet och utbrister :
Titta, titta en björn!
När jag kikar ut genom fönstret lufsar där en fin björn, bara ett tiotal meter från där vi sitter.
Trots att vi enkom åkt hit för att få chansen att se ett av dessa fantastiska djur så blir vi bägge överraskade. Vi hade inte förväntat oss att se en björn så här fort. Vi har ju bara varit i gömslet i ca: 40 min.
Björnen nosar lite vid åteln och går sen iväg bort från gömslet. Den är utom synhåll i ca: 5 min men kommer sen lufsande tillbaka mot åteln och slår sig ner för att äta. Där ömsom står ömsom ligger den i ca 30 min innan den plötsligt far upp som stucken av ett bi. Den verkar dock lugna sig snart och fortsätter med sitt ätande. Vi är helt övertygade om att den hörde oss stöka omkring inne i gömslet och vågar nu knappt andas av rädsla för att skrämma i väg den. Efter ytterligare 10 min far den så upp igen samtidigt som min man säger:
Titta där! Där kommer en björn till!!
När jag tittar åt det andra hållet kommer det en gigantisk björn rusande mot den första björnen. Inte i vår vildaste fantasi kunde vi tänka oss att en björn sprang så fort! Den stora björnen slänger sig över den mindre men på något vis lyckas den mindre björnen ta sig upp och i väg, in i skogen från det håll vi kom och den större björnen formligen flyger efter. Det ser nästan ut som två jätteklot av vatten som rullar i väg i hög hastighet in i skogen och vi kan höra en hel del konstiga ljud som senare följs av ett högre skrik, nästan som ett vrål.
Stumma av upplevelsen sitter vi alldeles tyst en stund och börjar sen fundera på om den större faktiskt slog ihjäl den mindre..
När vi lugnat oss en aning känner vi oss lite snopna. Vi har vid det här laget bara varit i gömslet i ungefär två timmar och vi tror nu att chansen att få se björn en gång till under natten är minimal.
Vi tar oss ytterligare lite kaffe och slår oss ner i renfällarna en stund.
Det går ca: 40 min så ser vi ännu en björn närma sig åteln. Den här björnen går rakt fram och lägger sig ner och börjar att äta. Vi kan snabbt konstatera att det är jättebjörnen som kommer tillbaka. Vi njuter av dess närvaro och är alldeles hänförda över dess närhet. Efter 3 timmar ligger björnen fortfarande och äter, på precis samma ställe och nu börjar all spänning och kaffedrickande att göra sig känt – vi är i trängande behov av ett toalettbesök. Efter att vi lyckats hålla oss i ytterligare en timme och björnen fortfarande inte visat några som helst tecken på att resa sig finns inte längre någon utväg. Den ena av oss håller vakt på björnen medans den andra av oss smyger ut till dasset. Det var inte ett avkopplande toalettbesök….
Det passerar ytterligare en timme och björnen har nu legat och ätit konstant i ca 5 timmar då den reser sig upp och lunkar in mot skogsbrynet. Nu är klockan strax efter ett och natten och regnet gör sikten dålig men vi ser att björnen stannar alldeles i skogsbrynet och uträttar troligtvis sitt behov och lunkar sedan iväg. Nu skyndar vi oss också ut på dass, för vem vet när det blir chans nästa gång?
Bamsen är inte borta i mer än kanske 15 min och kommer snart lunkande men går nu förbi åteln och rör sig i motsatt riktning. Den stannar flera gånger och sniffar i luften och vi upplever att björnen tittar rakt på oss. Den bestämmer sig slutligen för att bädda ner sig för att sova vid ett träd, men då verkar det som att vi stör den med vårat skramlande så den reser sig igen, går tiotalet meter tillbaka mot åteln och lägger sig och sover mitt i maten..
Vid klockan 04:30 vaknar den så till liv igen och tar ett litet varav runt åteln, reser sig mot ett träd ock kliar ryggen, äter lite till och beger sig sedan i väg..
Att se detta enorma djur resa sig mot en björk med gryningsljuset bakom sig var en bild som aldrig kommer att lämna våra minnen. I just det ögonblicket när vi fick se denna bjässe i hela dess storlek så insåg nog både min man och jag att vi människor är ganska små.
När klockan närmar sig sju bestämmer vi oss för att avvika från platsen och trots att vi suttit nästan hela natten och titta på björn känner vi ingen rädsla för att gå till bilen. Vi är fullt övertygade om att björnen är i vår närhet men vi är trygga i vår tro att den gör allt den kan för att hålla sig på avstånd från oss.
När vi återkommer till Norrigården är vi hungriga, mycket trötta och fullkomligt överlyckliga. Frukostbuffén som är uppdukad åt oss smakar nu himmelskt gott!
Detta var en upplevelse som aldrig kommer att kunna mäta sig med någon annan. Att i lugn och ro få studera björn och deras beteende i dess naturliga miljö blev för oss ett oförglömligt minne.
Vi hade tur att få se björn hela 8;5 timmar av de tretton vi befann oss i gömslet.
Natten mot den 20 Juni 2010 kommer vi aldrig att glömma!
Tack bästa Norrigården, för en underbar upplevelse!
Hjärtligt tack också till min man för en fantastisk 30-årspresent!
Marie Eriksson, Delsbo